Monday, August 22, 2005

En utbyggd kollektivtrafik, hurra!?

Idag är inte bara dagen då SL byter till vintertidtabeller, det är också dagen då 100000 X-satsningen sätts i sjön.

Det är bra att kollektivtrafiken byggs ut, men den nytillkomna busslösningen känns inte bara temporär, det är också ngt av en nödlösning. Då det enligt uppgift ej går att belasta existerande spårnät med intensivare trafik. Detta måste återgärdas.
Det behövs visioner i kollektivtrafiken, inte nödlösningar. Busstrafik är bra, spårtrafik är bättre.
Undantaget den stora sucéen Tvärbanan, har det inte investerats i någon större spårtrafikssatsning i Sthlm på över 20 år, detta samtidigt som befolkning, och med den tryckety på kollektivtrafiken ökat markant.
Bilvägsprojekt har det dock investerats rejält i, och man har knappast från statlig håll sparat på pengarna. Södra länken är ett typexempel på en typisk mångmiljardsatsning för biltrafik, byggd för att korta restid. Snedvridningen av infrastrukturinvesteringar är total.
Detta är oacceptabelt! Det enda i längden hållbara är att investera rejält i ny spårtrafik.

Wednesday, July 13, 2005

Hundratusengångerbättre!

När jag i morse slog upp min Metro möttes jag av en SL-reklam med texten "100 000 X bättre." som överskrift, blicken fastnade dock inte på detta till en början. Det var i stället bilderna på åtta "helt vanliga pendlare" som först fångade min blick. Alla såg dom friska och fräscha ut; två hade cafe latte, någon var skallig, någon hade v-ringad t-shirt, osv osv. Under dessa åtta bilder fanns en liten bildtext som deklarerad namn, sysselsättning och den pendlingssträcka de olika personerna trafikerade.
Jag betraktade bilderna en gång till och slog fast den slutsats jag som hastigast dragit tidigare, detta var inag helt vanliga pendlare! De hade stil, de hade klass (och om man läser vad de jobbar med så fick man uppfattningen att de hade) både akademsik examen och en relativt hög lön. Det slog mig också att dess hemvister överlag knappast var platser som inte direkt drar tankarna till sociala problem, kriminalitet, busliv, patrask odyl. Utan snarare till Villa,Volvo,Vovve-idyll.
Är dessa människor kollektivtrafikstrafikanter? -Jadå.. Men de är knappast ett representativt urval. Detta har heller så vitt jag förstått varit iden med bilderna (hey varför skulle det vara det?). Detta är inte de genomsnittliga resenärerna, dessa personer tillhör troligtvis dock SLs nyblivna förprioriterade målgrupp; människor med tillgång till bil och bra med pengar (mina misstankar visade sig stämma när jag läste texten en bit ner). Dessa skall genom dyra reklamkampanjer (bland anant som de som för något år sen sattes upp på stortavlor längs större bilvägar) fås att välja att åka kollektivt. Väl så må man tycka; desto fler som reser kollektivt desto bättre, miljön osv. Det sjuka med det hela är dels att man genomför enorma reklamkampnajer för att locka folk som tradiotionellt inte åker kollektivt samtidigt som att man höjjer priserna så att alla det som inte kan välja att ta bilen, som inte har något annat val en att åka kollektivt, får det allt svårare att betala. Detta är dock inte så konstigt, SLs ledning, med Lelle i spetsen har helt enkelt konstaterat att med de biljettpriser man har måste man locka folk med pengar. Att de som verkligen behöver kollektivtrafiken inte har råd, är knappast något som rör Lelle ryggen, om han öht. tänkt tanken. SL sköts numer som vilket annat företag som helst. Tankarna på samhällsansvar är inte relevanta om man får tro Lelle på hans handligar.

I samma annons hittar jag en del upplysningar uppunktade bl a: "Värdefullare Säsongs- och Terminskort med erbjudande från 3". SL+3=sant? Detta lär jag återkomma om.

Wednesday, June 29, 2005

En tidig majmorgon.

För ett par veckor sen, hände något jag sent kommer att glömma...
Tåget hade just stannat vid Gamla stan och in genom tunnelbanans dörrar steg en lång och gänglig man. Det var en man i den gyllene medelåldern, solbränd, med ett avslappnat leende på läpparna och en kostym av exklusivare modell. Detta i sig är naturligtvis inte så anmärkningsvärt, men något fick mig att hajja till vid åsynen av denna gestalt. Jag kände igenom honom, en halv sekunds febrilt letandes i mitt morgontrötta minne utan resultat, sen slog det mig! Det var Lennart Jangälv! SLs Verkställande Direktör, den från IKEA head-huntade super-VDn, Tunnelbanans egna teddy-björn; The man, The Myth, The legend: Lennart "Lelle" Jangälv. Jag var som förstelnad. Han satte sig ner, inom synhåll för mig, 4-5 meter bort. Tusentals tankar susade genom mitt huvud. Han satt med ett leende som tillsammans med hans kroppspråk skrek ut: Titta! Jag är som er alla andra! Jag åker också tunnelbana! Självgod är bara förnamnet...

Där satt han alltså mannen, som det första han gjorde som nytillträdd VD på en helsides annons på DNs tredje sida erbjud sin förre detta arbetsgivare,(tillika en av världens rikaste och troligtvis snålast män) Ingvar Kamprad en gratis remsa.

Där satt mannen som annordnat fikaträffar (där det bjöds på goda bullar och rykande varmt kaffe) för att prata med de "genomsnitlliga trafikanterna", ta del av dess synpunkter, för att sedan sålla ut de opassande åsikterna och publicera det kvarvarande åsikterna (som var förundransvärt strömlinjeformade och helt i Lelles linje).

Mannen som för att stoppa för plankningen (eller fuskåkningen som det heter enligt lelle, för övrigt en väldigt rolig ordbyggnad) ena dagen bjöd på gymnastikshow, samt återigen bullar och kaffe på självaste Östermalmstorg där elitgymnaster visade på kreativa sätt att planka. Och andra dagen beslutade att chocköka antalet razzior. Inte heller ska det förglömmas, han gjorde ett tappert försök att skylla plankningen på spärrvakter och busschafförer, när det gäller denna ännu mer överdrivet idiotiska infallsvinkeln frågar man sig verkligen hur en sådan man, som innan han fick jobbet uppenbarligen aldrig åkt kollektivt, och fortfarande nu, saknar all typ av kunskap, erfarenhet och rutin av hur kollektivtrafiken fungerar skall kunna bestämma över den.

Man måste börja någongång.

Varje vardagsmorgon reser jag, kollektivt. Ungefär en halv timme tar min resa. På eftermiddagen/kvällen åker jag hem igen. En timmes resande, som tyvär alltför oftast tillbringas läsandes de två tunnelbanetidningar som Stockholm begåvats med: (SLs propagandaorgan) Metro samt Stockholms City. Jag läser TT-notiser, först i den ena tidningen sedan i den andra. Och noterar hur det skiljer sig ett antal meningar, spalter eller någon bild från varandra.
Jag tittar ut genom fönstret-ner på golvet-ut genom fönstret-på en reklamskylt-längre bort i vagnen-ner på golvet-av misstag någon i ögonen- snabbt åter på en reklamskylt.. osv.
Läser vidare i mina tidningar. Surnar till. Knyter näven i fickan, och låter mig bli passiviserad av min egna slöhet....Mitt beslut är taget! Detta skall upphöra! Välkommen till trickentankar!